Tro det eller ej men nu funkar tändningen igen. Puh! Jag är faktiskt osäker på vad det var som löste problemet men efter att ha kopplat om elen ungefär femtioelva gånger och laddat batteriet lika många gånger (eftersom startmotorn drar ur batteriet ganska snabbt när hojen inte startar) så hoppade Hondan igång.

Det här var dessutom första gången jag fick stifta bekantskap med de nya ljuddämparna … och det är som man säger: ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”. Shit, va’ najs den låter.

Tändningen funkar – filmbevis

Nedan finns ett kort videoklipp för den som är nyfiken på hur de nya piporna låter.

 

Då så! Nu kan jag ju börja jobba med bågen igen. Eller, rättare sagt, jag kan fortsätta att jobba med elen. All el ska som sagt dras om och kablar och komponenter ska gömmas för att ge hojen ett ”naknare” och lite tuffare utseende.

Samtidigt som jag fixar med elen ska jag försöka tillverka stag för upphängningen av bakskärmen så att jag kan beställa blinkers och bakljus och börja få elkomponenterna på plats. Det luriga med stagen och fästena är att jag måste ta ställning till om jag måste köpa en svets och lära mig svetsa eller om jag ska be någon som kan att fixa det (vilket strider lite mot projektets syfte) Men det känns lite som att om man ska lära sig att svetsa så ska man inte göra det på en motorcykel … kanske snarare på två plåtbitar som inte sitter fast någonstans som man kan slänga när man tröttnat på att få brännmärken på händerna.

Jag får fundera vidare på det. Några tips och råd?

Hur som helst … nu startar motorcykeln igen och jag är på sjukt bra humör!